teardrops

ärligt talat. så vet jag inte vad jag ska säga. jag vill säga något bittert. eller något vackert. men jag kan inte. det funkar liksom inte. antagligen för att jag är inte hundra hiphoppeppilipepparkaka. inte riktigt glad idag, för att ångesten har legat som en stor klump i magen hela dagen. Men jag orkar liksom inte vara ledsen. Jag orkar inte vara ännu en sådan som skriver så vackra texter så det skär i hjärtat, men som bara handlar om allt dåligt i livet. Jag kan nog skriva om cigarettfimpar och hundbajs på ett väldigt vackert sett. Säkert. Men jag vill inte. Inte vara den ledsna. Jag skulle vilja säga att jag lider varje dag, jag känner mig som en utomjording i en värld av materiella barbies, och jag skulle vilja vara en sådan som bara lyssnar på lessen magisk kulturell musik. Men sen så inser jag att det skulle inte gå. Jag är inte en sån människa. Okej, jag kan vara bitter. Som fan. Och riktigt jävla elak. Men jag kan nog inte vara en människa som väljer ledsamhet. Jag tycker om glad musik. Ärligt talat så tycker jag om glad mainstream musik, för jag är inte så cool som jag skulle vilja. Och när jag tänker efter känns det ganska bra. Jag är inte cool på något stadie, varken inom mainstream världen eller den udda. Men jag kan må bra iallafall.