jag har just gråtit i typ en halvtimme. jag orkar inte. jag har inget att gråta över, men jag vet ändå varför jag grät. och varför jag skriver det här. jag känner mig inte bekräftad. jag känner mig inte älskad. jag vet innerst inne att jag är det, men det känns inte. jag måste känna mig behövd, älskad. för jag behöver så många och jag älskar så många.
så jag gråter. för att jag är en bortskämd bekräftelsehora som älskar alldeles för många.