jag kan inte skilja på

jag borde berätta om hur lycklig jag är. för det är jag ju. men samtidigt så är jag rätt så säker på att det inte ska kännas sådär, så som det gör ibland. det borde inte kännas så.

livet

just nu känns livet typ såhär. tyvärr så känns det bara så, för det är för kallt för att bada och jag har ingen rockring.









mest för att jag har så fina vänner. typ världens finaste. om jag hade plats, typ en egen lägenhet, skulle mitt hem alltid vara öppet för dom. dom skulle kunna komma och sova, så skulle vi kunna äta makaroner och kakor, klia varandra i håret och dansa och skratta lite. sen skulle dom kunna åka hem en stund och sen komma tillbaka typ direkt. det skulle vara ganska fint.
men nu har jag varken en lägenhet eller en massa tid för att vara med dom hela tiden. men det vi har nu är ganska så bra det med
och så känns det så där för att jag har börjat i en skola där alla är smarta och snygga och glada. och för att min klass är fylld av fina språknördar. 29 tjejer och 3 killar som lär sig glosor tillsammans måste låta ganska fjantigt, men jag tror att det är rätt så fantastiskt bra.
och så är det höst och även om ingen annan gör det så älskar jag hösten. den här hösten ska jag dansa till håkan och kristian anttila och skratta som ett cp.
just därför.

förresten så är mitt hem alltid öppet för mina vänner. det blir trångt, men det är ALLTID öppet.

.

hejdå